På semestern blir frågor kopplade till tid och pengar ofta mer påtagliga än i vardagen. Vi har plötsligt gott om tid. Och det får många att fundera över förhållandet mellan det vi tjänar pengar för att kunna ha (semester, frihet, närvaro) och det vi offrar för att tjäna dem (närvaro, frihet, semester).
Den klassiska frasen ”tid är pengar” är, vid närmare granskning, lite missvisande. Tid är inte pengar. Tid är det enda vi har som inte kan multipliceras, sparas eller bytas till mer. Pengar är ett verktyg. Tid är begränsningen.
Inom beteendeekonomin pratar vi ofta om något som heter tids-pengar-bytet. Vi gör det här bytet hela tiden, ofta omedvetet.
Vi pendlar två timmar om dagen för en högre lön. Vi köper en billigare biljett som innebär fem timmar längre restid. Vi tar på oss extra projekt för att spara till en resa vi sedan har för lite tid för att faktiskt åka på.
Forskningen är ganska tydlig på en sak: människor som värderar tid över pengar, som väljer dyrare alternativ för att frigöra tid till sådant de älskar, rapporterar konsekvent högre livstillfredsställelse än de som maximerar pengar. Inte med stora marginaler, men ändå signifikant. [1]
Tre frågor värda att ställa sig själv under semestern:
⏳ Vilken är min ”timpenning” om jag räknar arbetade timmar mot lön efter skatt? Den siffran är ofta lägre än man tror, och en bra benchmark.
💼 Finns det köp jag gör som primärt sparar tid, till exempel städhjälp, transporter eller matleverans? Hur värderar jag den tiden?
🎯 Vad sparar jag egentligen för? Är det för att kunna göra något jag älskar, eller för att kunna ha det jag inte använder?
Pengar och tid är inte fiender. Men de fungerar inte heller på samma sätt. Och förmodligen är ett liv där du behärskar bytet mellan dem, inte bara optimerar pengar, det rikaste livet du kan leva.
Hälsningar från en lat eftermiddag,
Niklas & hela Opti-teamet
[1] Whillans, A. V., Weidman, A. C., & Dunn, E. W. (2016). Valuing time over money is associated with greater happiness. Social Psychological and Personality Science, 7(3), 213–222. https://doi.org/10.1177/1948550615623842