Det är något konstigt med hösten. När mörkret kryper på och kvällarna blir kalla, börjar vi automatiskt prenumerera på saker. En ny streamingtjänst eftersom vi vill titta på en serie. En ny tidning eftersom vi vill läsa mer. Ett nytt gymkort eftersom vi nu (verkligen, den här gången) ska komma i form.
Sammanlagt har många hushåll 800–1 800 kronor i månaden i streamingtjänster, prenumerationer och digitala abonnemang. Det är 10 000–22 000 kronor om året, för saker som inte sällan används bara för en bråkdel av tiden de betalas för.
Det här är inte ett problem för att prenumerationerna är dåliga. De flesta är, faktiskt, ganska bra. Problemet är att de staplas på varandra över tid utan att vi någonsin tar bort de gamla.
Det vi inom psykologin kallar status quo-bias gör att vi systematiskt fortsätter med saker även när de inte längre är värda kostnaden. Det är psykologiskt obekvämt att avsluta. Det är psykologiskt enkelt att bara låta det fortsätta.
Tre tumregler för prenumerationerna:
📋 Skriv ner alla aktiva prenumerationer på en lista. Bara att skriva ner får många att tappa hakan över hur många det är.
❓ Kolla varje månad: ”har jag använt det här de senaste 30 dagarna?” Om nej, säg upp. Du kan alltid prenumerera igen.
🔄 Rotera streamingtjänster. Ta Netflix två månader, sen HBO två månader, sen Disney+. Det blir 200 kronor i månaden istället för 600 kronor.
Det är tråkigt att se prenumerationer som onödiga utgifter, för många är roliga. Men de är roliga när de används. När de bara ligger där och drar pengar är det inte längre lika roligt.
30 minuter i september. Ofta tusenlappar i besparing över ett år.
Hälsningar,
Niklas & hela Opti-teamet