Danske Per Wimmer har många strängar på sin lyra. Förutom finansman kan han titulera sig filantrop, äventyrare, rymdfarare, entreprenör och författare.
Personligen har Per aldrig varit rädd för att ta risker. 2008 var han bland annat först i världen med att utföra tandemhopp över Mount Everest. Nu har han siktet på rymden – med slutmålet att sätta den danska flaggan Dannebrogen på månen! Han har låtit sig inspireras av vänner som Buzz Aldrin, Richard Branson och Elon Musk och skaffat sig en första biljett till en rymdfärd.
Uppskjutningen, som ska ske om 1,5 år, kräver en hel del förberedelser. I raketen kommer han att utsättas för krafter på 6g – vilket motsvarar att ligga på golvet med sex personer ovanpå sig. För att förbereda sig inför påfrestningen tränar Per dels i en jättecentrifug, dels genom att flyga stridsflygplan som MIG.
Men i rymden kommer han också att utsättas för den andra sidan av gravitationsspektrumet, nämligen viktlöshet. Det förbereder han sig inför genom att sitta i ett flygplan som stiger upp till 15 000 meters höjd och sedan faller i 30-40 sekunder. Sedan börjar det om igen… Upp igen, och så störtdyka ner. Rejält kräkframkallande, enligt Per.
Per lämnade en gång Wall Street för grunda sin egen investmentbank där han förvaltar både sina egna och andra familjers pengar. Ett tecken i tiden, menar han. De allt hårdare reglerna på finansmarknaden hämmar storbankerna, vilket ger större möjligheter för mindre, nischade spelare.
Men vågar kunderna verkligen lägga sin förmögenhet i händerna på en sådan kicksökare som Per? Jo, som finansman är han väl bekant med ekonomins svängningar, och därför försiktig. När han tar risker är de kalkylerade – han gör alltid en avvägning mellan risk och möjlig avkastning. Hans portfölj är väldiversifierad med en årlig förväntad avkastning på 8-10 procent.
För Per är det också en självklarhet att värna om miljön och jordens ändliga resurser. Men det gäller att göra det på rätt sätt. Just nu ser han en fara i hypen kring grön energi, där både privata investerare och stater ibland pumpar in pengar i projekt som inte är hållbara ekonomiskt. Det här riskerar att leda till en liknande bubbla som i finanskrisen 2008 och IT-bubblan runt millennieskiftet.
I sin bok ”The Green Bubble” argumenterar Per för att verkligt miljömässigt hållbar energi också måste vara ekonomiskt hållbar. Vattenkraft och effektiviserande teknik som LED-lampor är ett par exempel på ekonomiskt bärkraftiga områden. Men faktiskt även den kontroversiella kärnkraften, som Per menar kan räknas till hållbar energi eftersom vi har blivit betydligt bättre på att hantera kärnavfallet. Huvudproblemet, menar han, är att statliga subventioner riskerar att snedvrida marknaden. De styrs av politiker som är mer intresserade av att skapa rubriker än av att faktiskt göra något bra för miljön. Det här leder till felaktig prissättning av grön teknik.
Nästa bok kommer att vara en självbiografi där Per berättar om hur man lever lyckligt och framgångsrikt. Lite som Dalai Lama, men med betydligt mer action!