Ibland befinner man sig i en situation som verkar så lik en fars att man undrar om man kommer att lyckas återberätta den. Det var precis vad som hände mig nyligen, och jag tänkte göra ett försök.
Det hela utspelade sig, komiskt nog, i en bar.
Det var inte min typ av ställe, men av olika anledningar så befann jag mig ett stenkast från Stureplan i Stockholm, på ett ställe som tydligen skulle vara trendigt. Tänk er något dämpad belysning, mörk träpanel, och en lång bardisk där det står små drinkar med onaturligt stora isbitar i sig.
Snett framför mig i baren står ett sällskap om tre män, alla mellan säg 30 till 45 år. Välskött hår och i mörka kostymer i fint tyg. Det som får mig att reagera är dock när jag hör dem tala om ”MiFID2”, ett ganska nytt – och mycket bra – regelverk som bland annat gör att banker, rådgivare och förvaltare tydligare måste visa sina kunder vad alla fonder och tjänster kostar.
Jag känner inte igen männen, men mitt sällskap (som i kontrast till mig har varit i finans hela sitt liv) ser att min uppmärksamhet skiftat. Han kastar en blick och berättar för mig att det tydligen är en mycket hög och två ganska höga chefer på en av Sveriges mest välkända fond- och kapitalförvaltningsbolag, vars namn vi utelämnar här.
Jag kan inte hålla mig från att lyssna, och det är som en parodi.
Vid ett tillfälle frågar en av de två yngre cheferna den äldre om han inte har tjänat tillräckligt nu. Han ger ett glatt skrattande – men bara delvis skämtande – svar: ”Haha! Nej det tycker jag knappast, jag har ju knappt råd med min andra Porsche”.
När de fortsätter tala om MiFID2, det nya regelverket, så blir diskussionen först mer seriös innan den andre av de yngre männen frågar sina två kollegor hur de tror att bolaget de jobbar på kommer att påverkas. Denna gång tar den andra chefen och svarar, med ett bara delvis skämtande leende, att han tror det kan bli problem för dem för att ”kunderna nu kommer att börja förstå hur mycket de betalar”. Ungefär här är det oklart om jag vill skratta eller gråta.
Varför berättar jag det här? För jag tror det förklarar mer om vad Opti är, och varför.
Opti är inte någon rebell. Faktiskt. Vi är inte emot fondbolagen eller bankerna, absolut inte. För vi gillar bra fonder, och bra banker, och alla de som jobbar där som faktiskt vill sina kunders bästa.
Vad vi dock är emot är bolagen som drar nytta av sparares ointresse för att sälja dåliga och onödigt dyra fonder och tjänster. Vi är emot de som förlitar sig på kundernas tidsbrist för att komma undan med dolda avgifter. Och vi är emot de som förlitar sig på kundernas goda tro, genom att påstå att banken är säker och bra enbart för att den är gammal.
Men vi är inte gamla. Vi är ett ungt bolag!
Och Opti är precis lika säkert för det, tack vare samma BankID, investerarskydd och insättningsgaranti. Och vi kan ge ännu bättre sparanden tack vare att använda modern teknik: högre förväntad avkastning för den risk man tar, och lägre avgifter. Och allt i en riktigt enkel app.
Men kanske viktigast är att vi, som de flesta unga bolag, vill något nytt. Vi vet om att finans kan göras bättre, och vi är här för att ändra det, oavsett om det tar fem eller tjugofem år.
Vad vill du? Det är upp till dig att välja. Det viktiga är att du gör ett val, oavsett vad det är.
Är du redo för något nytt? Välkommen till Opti!
All the best,
Jonas, VD
Det vi sysslar med är dock i slutändan ”bara” smart matematik, inte magi. Historisk värdeökning är inte en garanti för framtida värdeökning, pengar som placeras i fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det belopp som du satt in.